Sällan har ett år inletts så intensivt för DuvTeatern som 2014. På Klockrike Diana förberedde en arbetsgrupp på över 20 personer föreställningen Den Brinnande Vargen – en soaré med DuvTeatern inför premiären i slutet av januari. Först när premiärkvällen kom och publiken steg in lade sig lugnet. Känslan av gemenskap spred sig på krogen Den Brinnande Vargen där publiken och skådespelarna befann sig tillsammans. När föreställningens spelperiod gick mot sitt slut och poesin ebbat ut svämmade gästboken över av ord om lycka och sorg, men framför allt, om en känsla av att inte vara ensam. Den känslan bar DuvTeatern med sig under hela året.
I februari ordnade DuvTeatern och ”Nätverket för tillgänglighet på teatern” seminariet ”Vems Teater? Tillgänglighet som konstnärlig strategi”. Tillsammans med över 100 deltagare och inbjudna föreläsare diskuterades frågan om vems perspektiv som dominerar när man gör teater och vem som lämnas utanför. När föreställningen Den Brinnande Vargen sedan i juni tilldelades Antonia-priset blev vi både stolta och glada. Utmärkelsen, som traditionellt gått till väl etablerade teatrar och teatergrupper, förstärkte upplevelsen av att gränserna mellan teaterfältets periferi och centrum faktiskt håller på att suddas ut.
I juni deltog DuvTeatern i teaterfestivalen Festival Normal och det internationella teaternätverksmötet European Network Meeting i Umeå. Där visades DuvTeaterns och Stefan Bremers fotoutställning Duva/Diva och två av DuvTeaterns skådespelare ledde en improvisations- och poesiverkstad för deltagare från runt om i Europa.
I september fick också Vasa besök av DuvTeatern. På Edith Södergransällskapets jubileumsseminarium presenterades karaktären Edith ur föreställningen Den Brinnande Vargen, en Edith som inte anpassat sig till den traditionella myten om en sjuk och marginaliserad Edith Södergran utan som valt att definiera sig själv som stark och självständig.
I oktober reste en del av DuvTeatern med Duva/Diva-utställningen till Moskva och det ansedda fotomuseet ”Multimedia Art Museum & Moscow House of Photography”. I samarbete med Finlands ambassad öppnades utställningen under namnet «?????? – ???? ??????????», A Marvellous Carmen, och vernissagen med närmare tusen gäster delades med bl.a. modeutställningen Best of ELLE. De två parallella utställningarna erbjöd under en månads tid Moskvapubliken sina olika perspektiv på skönhet och glamour. Ett möte mellan olika världar blev också seminariet om konst och funktionsnedsättning som ordnades i samband med vernissagen i Moskva. Skillnaderna mellan det finska och det ryska samhället är stora vad gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att få träffa ryska kollegor som likt DuvTeatern arbetar för större jämlikhet var ömsesidigt stärkande.
I november lyfte DuvTeatern och ”Nätverket för tillgänglighet på teatern” åter den normkritiska teatern på agendan tillsammans med en fullsatt salong teaterarbetare och en inbjuden panel. Diskussionen ”Vem spelar vi för? Vem spelar vi inte för? Och spelar det någon roll så länge biljetterna säljer?” ordnades på Unga Teatern under teatrarnas centralförbund, CEFISTOS teaterdagar.
Och nu är vi framme i december och något nytt är på gång…
I september inledde vi vårt improvisationsteater-projekt som har fortsatt hela hösten. Ensemblen på 11 skådespelare har utökats med professionella improvisatörer och musiker och vi fortsätter improvisera under våren 2015. Den första veckan i maj välkomnar vi er alla till Svenska Teaterns Nicken-scen där vi spelar fyra improviserade föreställningar 6-9.5.2015.
När man improviserar hittar man på i stunden. Det finns inget färdigt manuskript att luta sig mot, man måste lita på att medspelarna och publiken står vid ens sida. Vi möter det okända, överraskas av det oväntade, lyckas och misslyckas. Vi vet inte hur det slutar, men vi vet att vi inte är ensamma och att vi kan skapa något nytt tillsammans.
ETT STORT TACK TILL ALLA SOM HAR VARIT MED OSS OCH TILL ALLA SOM HAR STÖTT OSS UNDER 2014!
Slutsång
Jag går inte ensam här
Nej, solen och granarna
Fiskarna simmar på havets botten
Moln gråter regn
Blommorna växer
Fåglarna flyger på himlen
Sjöjungfrun simmar
Solen går ner ikväll
Skiner för dess ära
Jag går inte ensam här
Ur ”Den Brinnande Vargen – en soaré med DuvTeatern” (2014), ett samarbete mellan DuvTeatern och Klockriketeatern.
Dikten är skriven av hela DuvTeaterns ensemble.